Varför jag är feminist: Guldkorn 1

Pretty_woman_movie

Bild lånad från wikipedia.org

För ett antal år sedan var jag på väg till en föreläsning på universitetet. På vägen dit promenerade jag över en stor parkering. Rätt vad det är saktar en bil in alldeles bredvid mig. Det är en ny fin bli med skinande lack. Jag går vidare, det är ingen jag känner igen. Men personen i bilen säger något till mig som jag inte hör. Jag tänker att kanske är det någon som vill fråga om vägen. Så jag vänder på klacken och går mot bilen som nu står helt stilla men med motorn fortfarande på. Jag tittar in genom den nedvevade rutan.

På förarsätet sitter en man i kanske 30- årsåldern. Han ser ut att ha en tröja av god kvalitet på sig, jag tänker att det ser ut som tunn lammull eller kanske kaschmir. Han upprepar det han sagt en gång innan. Jag stirrar oförstående på honom medan jag funderar över varför han sagt så till mig, jag känner ju inte honom, han måste ha tagit fel och blandat ihop mig med någon anna. Fast det är ju konstigt att han frågar mig igen nu när jag står på så nära håll att han borde se att jag inte är den han söker. ”Ska du hoppa in eller?”

Så förstår jag. Han tror att jag är prostituerad. Stråket där de brukar hålla till ligger bara ett femtiotal meter bort. Det är välkänt att det är där de går, fnasken, hororna, de som säljer sina kroppar för pengar. Och denne välskräddade unge man i sin fina skinande bil vill nu att jag ska sätta mig i bilen med honom. Äntligen bubblar ilskan upp i mig. ”Det kan du glömma din jävel!” väser jag. ”Dra åt helvette!” Och så småspringer jag därifrån, så arg att jag är alldeles kall inombords. Först senare slår mig tanken att jag kanske borde blivit rädd.

När jag kommer upp på institutionen är jag andfådd av ansträngning och ilska. Den första person jag möter är en av mina kurskamrater, en kvinna i 45- årsåldern som tidigare varit mellanchef på ett stort svenskt företag. Nu ska hon komplettera kompetensen med lite högre studier. Hon är respektabelt smal, klädd i ”ungdomliga” kläder ( men inte ”för” ungdomliga), klippt i en smakfull frisyr och full av självförtroende. Hon hälsar mig med ett leende och när hon ser att jag är upprörd frågar hon: ”Men hur är det fatt?” Jag säger: ”På väg hit blev jag just tillfrågad om jag ville hoppa in i en bil med en vilt främmande man.” ”Va?” säger hon som inte riktigt hänger med. ”Han trodde jag var prostituerad” förtydligar jag. ”Och jag är så jävla förbannad!!” Då säger människan, och jag ska aldrig glömma det: ”Men han tyckte väl du var söt!” och skrattar gott.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s