Jag hade ett mycket välformulerat och spännande inlägg planerat men idag har jag provat jeans. Det sög musten ur mig så till den milda grad att jag nu knappt orkar trycka på tangenterna. Att försöka köpa sig ett par byxor kan väl göra vilken kvinna som helst till feminist eller? För vad är grejen med att det finns så oändligt många modeller att välja på och ändå så få som passar på just min kropp?
Dock! Lillasyster (som är stor ju fast alltid yngre än mig) var med och det var kanonbra och supermysigt. Annars hade jag aldrig ens kommit på tanken. Moraliskt stöd ska man ha ifall tankar av slaget: ”Oj vilken muffin top jag fick av de här byxorna, där får jag för allt fika jag satt i mig!” dyker upp. Så de kan motas i grind och man kan kontra med: ”Ja självaste Leila skulle bli stolt över den här cupcaken!”
Idag kunde jag skratta åt det hela faktiskt. Och två par passade, tjoho! Eh eller tror jag … får nog prova igen. Imorgon när jag vilat klart.
På wikipedia kan man läsa följande om muffin tops:
”A Muffin-top is the phenomenon of overhanging fat when it spills over the waistline of pants or skirts in a manner that resembles the top of a muffin spilling over its paper casing. Muffin-tops are generally considered undesirable.”
Bild lånad från wikipedia.
I världens mest jämställda land 