40- talistgubbar: del 2

Igår fick jag ännu en gång min teori om att gubbslemmen är övererepresenterade bland 40- talisterna bekräftad i praktiken. Eller snarare mitt antagande verifierat av verkligheten. Vad är grejen med denna generation? Och i synnerhet männen?

Jag har en kund som undrat om jag inte ska följa med till badhuset, komma på hans födelsedag etc vilket jag förklarat att jag verkligen inte ska, vad tror han? Nu har jag inte hört av honom på ett tag. Men idag ringde han igen. Märkte det inte först men när jag skulle avsluta samtalet sa han ”Du?” samt mitt namn (som jag är skyldig att uppge då jag jobbar inom offentlig sektor) och ”Puss och kram.” Det var då jag kände igen honom. Det där med att de säger namnet också, då blir det liksom under huden på en och svårt att värja sig.

Jag tryckte bort samtalet då naturligtvis. Men jag blir sä j-a förbannad! Kanske mer än jag borde. Jag menar att jag inte borde bry mig, en sådan person är inte värd besväret. Men jag kan ju inte stänga av mig själv och inte reagera på sådant här. Jag blir ju trots allt trakasserad på mitt arbete av en äcklig gubbe som inte förtjänar någon service. Undrar just om jag ska säga något till min chef om detta? Hittills har jag inte gjort det, jag tänker att vad skulle det förändra? Jag hanterar ju de situationer som uppstår själv genom att säga ifrån. Är folk otrevliga på något sätt upplyser jag om att det inte är OK och accepterar de inte detta avslutar jag samtalet. Mitt arbete är att ge service, inte att ta skit. Då får de betala mig betydligt bättre.

Men en del av mig blir beklämd över hur det ser ut i vårt så kallade jämställda land. Att det finns personer (läs: män) som anser sig ha rätten att prata till kvinnor på ett nedsättande/ägande sätt av den enda anledningen att de är män och vi/jag är kvinnor. Eller ja, så går säkert inte resonemanget i deras små ärthjärnor, förmodligen sker det hela tämligen oreflekterat. För dem är det grönt ljus i alla lägen och bara köra på liksom, tuta och kör.

Och det är ju någonstans ännu värre. För hur ska vi komma till rätta med något som vederbörande inte ens är medveten om att han gör? Gubben jag pratade med idag tycker ju uppenbarligen det hela är jätteroligt. Vem vet, nästa gång han ringer kanske jag får plötsligt fel på telefonen och samtalet bara kopplas bort, ooops … Men hans attityd kan inte kopplas bort och det är så frustrerande! *Djupa andetag*

Ršd gubbe

Nästa gång blir det röd gubbe för honom minsann. Bild lånad från fotoakuten.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s