Måndag morgon rage

På väg till jobbet i morse var spårvagnen sen. Jag insåg att jag skulle anlända vid skrivbordet några minuter över 8. Jag har inte flextid. Samtidigt så är det ju inte så mycket man kan göra i detta läge, så varför sitta på en vagn som rör sig i snigelfart och stressa upp sig? Det leder ju till noll zip nada. Eller möjligen om man har otur spänningshuvudvärk och allmänt dålig närmiljö.

När jag ska gå av går jag längst fram för att spara in lite tid. Fler personer sluter upp bakom min rygg. Föraren rullar långsamt in på hållplatsen, det står en vagn före så hon kan inte öppna dörrarna än. En tjej knackar på plexiglaset innanför vilket föraren sitter med blicken koncentrerat fäst framför sig. Tjejen ropar ilsket: ”Öppna dörrarna då!” En man stämmer in: ”Ja öppna dörrarna!” Föraren gör ingenting utan fortsätter blicka framåt. Tjejen säger ”Har hon fel på öronen eller?” och ropar in till föraren ”Är du döv eller?! Det finns de som ska till jobbet här!” Och mannen replikerar argt ”Ja hon har nog fel på öronen!” Tjejen bankar på förarhytten och skriker ”Öppna då!” varpå dörrarna glider upp. Mannen tar sig tid att skrika ”Jävla kärring” och annat otrevligt innan han går av.

Jag är helt chocklad. Vad är det med folk?! Spårvagnsföraren tänkte naturligtvis på vår säkerhet, att inte släppa av oss vart som helst. Och hur många jobb är det så viktigt att komma i tid till så att man om man är några minuter sen får frispel? Ärligt talat. Få arbeten är av sådan karaktär att himlen trillar ner eller någon dör om man är lite sen. So what om affären öppnar en stund senare eller om, som i mitt fall, det är en person kort att ta emot inkommande samtal i 5 minuter. I det stora hela spelar det absolut ingen som helst roll.

Om det är något att ha varit utbränd lärt mig så är det att 5 minuter hit och dit faktiskt inte spelar någon som helst jävla roll. Och att om man väljer att ha den inställningen till tillvaron kommer man göra livet surt för både sig själv och andra. Plus att bli arg över saker som man ändå inte kan kontrollera, såsom spårvagnsstopp helt enkelt bara är onödigt. Jag fattar inte sådant faktiskt. Chill människor, så jävla viktiga är ni faktiskt inte.

Men däremot skäms jag över att jag inte tog föraren i försvar eller sa åt dessa ilskna människor att skärpa sig. OK att det var måndag morgon, men solen sken och fåglarna kvittrade och det var faktiskt milt i luften för första gången på evigheter. Jag förstår inte var all denna ilska kommer ifrån över sådana skitsaker? Var arg på sådant som faktiskt är viktigt som att det finns fattiga barn i Sverige eller för den delen i andra delar av världen, att kvinnor fortfarande har bara ca 20 % av männens löner eller att SD är med i riksdagen. Jävla kverulanter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s