De rättfärdiga feministerna

Den senaste tiden har jag tagit del av diskussioner på nätet där den oskrivna etiketten varit ”rätt sorts feminist/-ism”. Exempelvis i en (sluten) diskussionsgrupp på facebook finns stundtals en aggressiv underton om man inte tycker på ”rätt” sätt i någon fråga. Men framförallt är det UnderbaraClara som fått sig en släng av sleven för att hon skriver om sin träning på bloggen och postar bilder på sig själv där hon posar. Brunheten får ångest av Claras ”perfekta röv” (eftersom hennes egen inte är lika ”perfekt”) och i gårdagens inlägg jämför hon Claras ”rätt att uttrycka sig” med pornografi. (Vilket jag tycker är chockerande!)

Jag tycker väldigt illa om när feminister predikar för andra feminister på vilket sätt man ska vara om man är rätt sorts feminist. Det blir lika tvingande som patriarkatets dogmer som vi vill bekämpa. (Eller vill vi bekämpa varandra? En börjar ju undra lite.) Jag är stolt över att kalla mig feminist men jag tycker om att träna och jag tycker om att känna mig snygg. Det tänker jag inte be om ursäkt för. Sedan vad som är snygg för mig och för dig kan ju skilja sig åt, jag strävar till exempel inte efter att vara supersmal och superfixad, för mig kan det räcka med ett par snygga jeans som pryder min högst normala röv, en snygg tröja, nytvättat hår och mascara på ögonfransarna. Dessutom är träning som antidepressiv medicin för mig och jag behöver träna för att må bra och mår jag bra håller jag inte på att fundera så mycket över mitt utseende utan känner mig fin för att jag mår bra. Så tolkar jag också UnderbaraClaras hållning men hur hon ser på saken för hon naturligtvis säga själv.

Det är inte det att jag inte håller absolut med om att objektifieringen av kvinnor är vidrig och bör bekämpas MEN- jag skulle hyckla om jag sa att jag struntar i hur jag ser ut eller struntar i hur andra ser ut. I arbetslivet till exempel är det bra mycket trevligare att arbeta bredvid en person iklädd fräscha kläder och vårdat utseende än någon som sitter i joggingbyxor och skitiga sneakers och trasig tröja. Bara ett exempel då. (Om man inte har ett jobb där detta passar arbetsuppgifterna så klart, men nu tänker jag kontoret.) Och jag tycker det finns en skillnad mellan att bry sig om hur man ser ut på ett sunt sätt och att vara utseendefixerad och ätstörd. Jag tycker det dras på alldeles för stora växlar i den här debatten och framförallt tycker jag att det tangerar personangrepp på UnderbaraClara och det är inte OK. Överhuvudtaget detta med att hacka på sina medsystrar tycker jag är högst ofeministiskt!

Så här ser jag på saken: En feminist kan se ut och vara precis hur som helst. Lång, kort, tjock, smal, klädd i klänning, byxor, kjol, onepiece och så vidare. Hon kan lägga 1 timme på att fixa sig varje morgon eller 5 minuter eller ingen tid alls. Hon kan vara intresserad av mode eller inte bry sig ett dyft. Hon kan hänga på gymet varje dag i veckan eller skita fullständigt i träning. Hon kan vara straight, gay eller queer – eller något annat. Och vänta lite nu förresten- hon behöver inte ens vara en hon- hon kan vara han eller hen eller hin också. Poängen är vad hon har i sitt hjärta och innanför pannbenet. Vilken strävan och vilka värderingar som finns där. Men exakt hur dessa ser ut kan jag inte säga för det finns lika många sorters feminism som det finns feminister egentligen om än med en gemensam övergripande strävan. Det viktiga är att vi lyssnar på och respekterar varandra, även om vi tycker olika.

Jag undrar: ska vi lägga kraften på att föra en massa meta- diskussioner och bråka om på vilket sätt man är rätt sorts feminist eller ska vi fokusera på det som är feminismen kärnfråga som jag ser det- att kvinnor ska ha samma rättigheter och värde som män? Självklart är objektifieringen av kvinnor en viktig fråga men jag efterlyser en mer nyanserad debatt där inte alla avbildningar av kvinnor per automatik är objektifiering. Jag tänker på konst och alla avbildade nakna kvinnor såväl som män. På de grekiska statyerna, på Carl Larssons frodiga kvinnor. Ska vi censura dem också?

Självklart ska det finnas debatt- men det finns något gömt under den där kritiken som jag upplever som avund och missunnsamhet. Att slå den på fingrarna som är stolt över sig själv och den del av sig själv som är just det yttre. Det får man inte göra, det är inte PK inom feminismen. Man ska inte bry sig om hur jeansen sitter. Men jag tycker man får skilja på estetik och objektifiering. De vidriga porrbilderna Brunheten lade upp i sin blogg är för mig objektifiering. UnderbaraClaras jeansröv handlar för mig om något annat och inte är det porr. Jag efterlyser lite mer nyanser i en stundtals hård och svartvit debatt. Lite mer bejakande av varandras olikheter, lite mer öppenhet inför att jag kan vara feminist på mitt sätt och du på ditt men så länge vi är överens om att kvinnor också är människor och lika mycket värda som män så är det OK.