Mer om trakasserier och socialisationen av flickor

För som sagt sommaren har kommit och då kommer också alla fula troll ut i solen också. Här i Göteborg till exempel efterlyser polisen en man som har överfallit ett flertal kvinnor. Nu senast var det en 15- årig tjej som blev trakasserad på gångbron till Nordstan. Mannen ska ha hållit fast henne och pussat henne och frågat vad hon hette och var hon bodde.

Genusfolket skriver om fenomenet sommar och sexuella trakasserier och har också en mycket illustrativ bild till inlägget. ”Thursday (also hump day): Lunch with mom, bible study, put penis on things.” Så jäkla roligt!! Och också så jäkla hemskt, för för vissa (alltför många) verkar det vara ett uppdrag från ovan att tala om för förbipasserande kvinnor vad de tycker om deras kroppar och/eller vad de vill göra med en.

Genusfolket tar också upp detta som jag kallar för komplimangargumentet, att det är vad det är när man ropar ”sexy!” eller vad det nu är till en okänd förbipasserande kvinna. Och komplimanger, det är ju något trevligt som man ska säga tack för. Jag blir så förbannad på sådant skitsnack. Alla ovälkomna kommentarer om ens kropp och dylikt är ju trakasserier, punkt slut. Och faktum är att jag har rätt svårt för att få kommentarer om mitt utseende överhuvudtaget, komplimang eller inte. Hur känner ni kring detta? Det är klart att om någon en tycker om tycker att man är fin så är det väl OK. Men mitt yttre är ju liksom inte vem jag är. Det är en del av mig absolut, men vem jag är finns ju liksom innanför pannbenet och hjärtat, och det är ju för det jag vill att andra ska uppskatta mig. Och en äcklig gubbe på gatan har ju ingen aning om vem jag är, därför ska han bara ta en cup of shut the fuck up.

Förresten sa min man här om dagen att han känner sig tryggt förvissad om att jag kan försvara mig om det skulle behövas och hänvisade till att jag ju tränat både krav maga och thai boxning och också tränar (när jag inte är förkyld/allergisk!!) för att bli stark och inte bara för att vara smal (vilket jag ändå inte är så bättre satsa på något som är uppnåeligt, jag bygger muskler rätt lätt). Och visst kan jag säga ifrån och flytta på mig när situationer känns obehagliga. Men om någon skulle attackera en så kan man ju inte veta i förväg hur man reagerar. Man kanske får panik.

På krav magan fick vi öva att ta strupgrepp på varandra och också lära oss hitta en punkt i bakhuvudet där man kan daska till och så får man något ögonblicks blackout. Jag har även gått en självförsvarskurs för tjejer. (Det var så jag kom in på krav maga) Så jag har ju i alla fall övat på hur det känns i kroppen, kanske gör det att jag har någon slags strategi. Jag hoppas det. Allra mest hoppas jag så klart att det inte ska behövas.

Sedan upplever jag det också som så att det är värre när man är tonåring och i 20- årsåldern. Med stigande ålder (en är ju väl över 30- strecket om än inte bedagad) blir det mindre av trakasserivaran. Men jag tänker på alla unga tjejer som kanske ingen strategi har och som fått lära sig att man ska vara snäll och artig och beskedlig. Jag vet bara hur jag var själv som tonåring. Jag kunde ha blivit både styckmördad och våldtagen flera gånger om om jag haft otur, ingen självbevarelsedrift alls!

Nu vet jag någonstans bättre, att världen faktiskt inte alls bara är befolkad av snälla människor och att man får ha koll på sig själv. Tyvärr. Om jag någon gång får en dotter så kommer jag lära henne att tro gott om andra absolut. Men jag kommer också lära henne att lyssna till sina instinkter, vad magkänslan säger henne. Säger magkänslan att ”Det här känns inte bra” då är det så. Hellre vara obekväm mot andra och trygg än tillmötesgående och utsatt för hemskheter. Den könssteretypa socialisationen av flickor att vara just tillmötesgående, snälla och omhändertagande tror jag tyvärr gör att de blir mer godtrogna och mindre benägna att lyssna på den inre rösten. Fan vilket viktigt, bra och roligt jobb det skulle vara att åka runt i skolor och prata om den. Hm kanske något för den framtida jämställdhetskonsulten … ? 😉

Annonser

2 thoughts on “Mer om trakasserier och socialisationen av flickor

  1. I förrgår stod det två gubbar (50+) utanför coop och kastade ”komplimanger” efter tjejer som var yngre än jag (jag är 20). Så jag gick fram till gubbarna och bad dom dra åt helvete och berättade att jag och alla andra tjejer i min ålder tyckte dom var äckliga och om dom inte gick där ifrån så skulle jag anmäla dom. Dom gick och tjejerna blev jätteglada. Man måste säga ifrån! Snäll och artig kan man inte vara mot sånna.
    Stå upp för oss själva och varandra. Speciellt nu när beach -13 säsongen börjar!
    Våga säga ifrån!

    • Alltså rent ut sagt vad jävla fantastiskt bra gjort av dig Ellen!! Sitter här och återfår typ min tro på mänskligheten … Det är sådant som du gjorde som ger mig hopp om att vi kan få ett jämställt samhälle på sikt, om alla ”drar sitt strå till stacken”. Jättemodigt! Varför tror du att du vågar när andra inte gör det? Jag menar om det finns något i din uppväxt eller något annat som hjälpt dig blir så tuff? Jag är imponerad och glad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s