Hijabupproret och synen på den ”österländska” kontra den ”västerländska” kvinnan

Jag kommer inte vara en av de som tar på mig en slöja idag av solidaritet med muslimska kvinnor i Sverige och världen. Jag kommer klä mig som jag brukar; i ett par byxor, en t-shirt och håret otäckt, fladdrande för vinden. Ett par skor till och en handväska. Och jag kommer förvänta mig att få åka spårvagn ifred, gå gatan ned ifred, gå in i en butik ifred. Missförstå mig inte: jag är solidarisk med de hijab-bärande kvinnorna, men jag kommer se ut som jag brukar när jag är det. För precis som jag vill kämpa för dessa kvinnors rätt att klä sig som de vill och bli lämnade ifred så kommer jag också åtnjuta min rätt att göra detsamma. En rätt som jag oftast tar för given. Och sedan är det nog också för att jag är för feg. För tänk om något skulle hända mig, om jag gick runt på stan med sjal om huvudet om så bara för en dag, som en solidarisk handling? Tänk då att behöva leva med den rädslan varje dag i ett land som utger sig för att vara både demokratisk, jämställt och jämlikt?

Den marockanska sociologen Fatima Mernissi berättar i sin självbiografiska bok ”Sheherazade reser västerut” om hur hon går in på ett större klädvaruhus i New York. Efter att ha letat runt förgäves efter en kjol som passar frågat hon ett av biträdena vart en sådan kan tänkas finnas. Denna kvinna svarar att de inte har något i hennes storlek. Är inte det är en form av förtryck att det inte finns kläder som passar alla sorters kroppar, utan bara de med av kulturen önskvärd form och storlek? Det är lätt att bli hemmablind och peka finger åt hur förtrycka ”de” är, men inte ”vi” inte, vi är så fria att det viner om det. Fria att hålla diet så våra kroppar håller sig smala, fria att klämma in oss i kläder som skaver, fria att raka och ansa bort allt hår utom det som sitter på huvudet (och där får det gärna växa tjockt!) och ögonbrynen. Fria att stå framför spegeln och konstatera att vi på inget sätt kan leva upp till modetidningarnas retuscherade ideal- ideal som i ett samhälle präglat av populärkulturella uttryck i allra högsta grad påverkar oss och vår syn på oss själva och våra kroppar. Fria att göra allt detta medan vi samtidigt slår oss för bröstet och deklarerar hur jämställda vi är.

Det var en sann ynnest att få läsa Mernissis text för den vände upp och ned på min syn om vad som är förtryck och vad som är frihet och jämställdhet. Den pekade också på hur lätt det är att se ”oss” västerländska kvinnor som fria och jämställda medan ”de” österländska/muslimska/asiatiska/svarta är förtryckta stackare, alltid och i alla lägen. Lätt kanske för att man då slipper se problemen på hemmaplan?

Jag säger inte att det inte finns förtryck i det muslimska samhället eller bland muslimer som grupp. (Inte för att de på något sätt utgör en homogen grupp) Men det jag säger är att förtryck finns överallt, även i ”vår” svenska och västerländska kultur. Och att döma hunden efter håren och tro att en bit tyg på huvudet berättar vem hon som döljer sig under är eller hur hennes liv ter sig- det är bara rent ut sagt urbota dumt! Och att det ger en rätten att kränka personen ifråga- ja det får mig att börja tänka nazityskland och judestjärnor. Och om det nu skulle råka vara så att hon på något sätt ÄR förtryckt (rätt sannolikt om hon är en kvinna i en patriarkal värld, muslim eller annorledes) så är det väl jävligt onödigt att dubbelbestraffa henne?

Jag tycker det är skrämmande att det i många kretsar verkar vara politiskt korrekt att tala om hijab- bärande kvinnor som uppenbart och alltid förtryckta medan deras män utan urskiljning är patriarkala förtryckare och förövare. Och när jag läser om hur en höggravid trebarnsmor misshandlas av en främmande man på en parkeringsplats som samtidigt skriker: ”Sådana som du ska inte vara här!” då blir jag gråtfärdig. Till denna och man och de som tycker detta är en lämplig handling vill jag säga: Tänk om det var DIN fru eller flickvän med barnen kring sig och ett till i  magen som blev nerslagen? Och sanningen är den att det kunde lika gärna vara din fru, för vita män misshandlar de med. Uppenbarligen med tanke på kvinnan på parkeringsplatsen.

I artiklen står om islamofobin, en rädsla för islam och det okända den utgör. En rädsla som föds av fördomar och okunskap. Vi har alla fördomar, men vi måste jobba med dem och ifrågasätta de automatiska tankar som infinner sig i våra huvuden. Bara för att du tänker en tanke behöver det inte betyda att den är sann. Och bara för att du blir rädd för något som du är obekant med ger det dig inte rätten att kränka någon annan. Ta reda på fakta istället och försök se en person du har framför dig som en medmänniska istället för ett hot, oavsett hur hen ser ut. Sådana här attityder och kränkande och kriminella beteenden undergräver den demokrati och jämställdhet som vi är så stolta över i Sverige. Eller är det bara tomma ord?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s