Skäms svenska folk!

Ibland blir jag så besviken på människor. Alltför ofta på sista tiden tyvärr. Och jag undrar hur det kommer sig att somliga- alltför många- inte klarar av att tänka längre än dit näsan räcker? Att somliga bara verkar resonera som så att huvudsaken är att Jag har det bra och De Andra, jag de skiter väl jag i. Och inte gör det väl Mig något om vi stänger Sveriges gränser för Dem, De får väl försöka någon annanstans, Vi kan ju faktiskt inte dela med oss hur mycket som helst! Eller att De bor i segregerade förorter- där skjuter ju folk ändå bara på varandra. Eller att Deras barn registreras i ett polisregister. Nähä, jag har faktiskt egna problem att tänka på!

Avslöjandet om skånepolisens register över romer fick mig att känna mig arg, ledsen men också lite uppgiven. Hur svårt kan det vara att fatta: vi tillhör alla samma ras, nämligen den mänskliga rasen, som min svärfar så klokt konstaterat. Om vi nu ens ska använda oss av ordet ras, om det nu är så jävla relevant. Men det är det ju tydligen för många. Det är viktigt att särskilja att vi är Olika och därför ska hållas Isär och Behandlas Olika. Att Jag och De mina, Vi ska åtnjuta mänskliga rättigheter, respekt, ett värdigt liv. Men om De andra, Främlingarna, inte har det så, tja, det är väl bara så livet funkar- att de här förutsättningarna inte fördelas lika mellan alla, det är väl ingenting som JAG kan göra något åt?

Nej jag ändrar mig. Jag är inte uppgiven. Inte någon lång stund i alla fall. Jag är förbannad, nästan alltid. För att Ni är dumma i huvudet, Ni som tror att människor blir kriminella på grund av etnicitet, Ni som tror att människor flyr från krig, rättslöshet och svält för att de vill bli bidragsberoende i Sverige. Ni som tror att hudfärg eller vilka kläder man bär säger hur man är som person. Ni saknar fullständigt förmåga att lägga ihop två och två, och ni verkar ha noll slutledningsförmåga. Och ärligt talat- det är inte rocket science. Faktum är att varenda liten unge fattar det som Ni tydligen inte gör. Det som skrämmer mig är att det finns en överhängande risk att era barn tar efter er. Och till råga på allt är Ni snåla, själviska och inte gästfria för fem jävla öre. Men jag ska hjälpa er lite då ni verkligen behöver det, för Jag är inte den som blundar när någon behöver en hjälpande hand. Gör följande lilla tankexperiment:

Sverige drabbas av inbördeskrig. Plötsligt vet du inte vem du kan lita på. Kanske är din granne också din fiende. Du ser delar av din familj föras bort. Du ser kvinnor och barn bli våldtagna och mördade. Du känner det som att du är i en vidrig mardröm, men du nyper dig i armen och du vaknar inte. För detta är din verklighet nu. Du inser att det enda du kan göra är att fly från allt detta för att överleva. Och överleva, det måste du, du och de som återstår av de dina, de som du älskar. Du söker på nätet efter länder som kan tänkas ge dig en fristad. Du pratar med människor runtomkring dig, de som du väljer att våga lita på. Till slut bestämmer du dig för ett avlägset land som du knappt hört talas om. Någon säger att språket är svårt att lära sig och att människorna är lite speciella där. Du tänker att hellre möter jag en människa som är lite knepig än en man beväpnat med k- pist. Du packar lite kläder och börjar din resa. Du är livrädd. Men alternativet är värre. Din flykt vill du inte ens tänka på när du väl nått fram: kylan, mörkret, smutsen, hungern. De som inte klarade sig hela vägen fram. Allt det gömmer du undan långt inom dig, för du måste fokusera på att överleva just nu. När du väl står där inom det nya landets gränser känner du att luften liksom går ur dig. Du känner plötsligt hur trött du är, ända in i märgen. Du längtar efter att få vila, lägga huvudet mot en kudde och sova. Länge. Men det blir inte så. För landet du kommit till är inte alls så säkert på att det vill ta emot dig. Människor från myndigheter ställer frågor om varför du kommit, vartifrån och varför du är här. Ställer frågor på ett sätt som får dig att känna dig misstänkliggjord. Som om du gjort något fel. När allt du gjort är att rädda dig. Varför räcker det inte bara att säga som det är? Varför ska de veta alla detaljer om och om igen? Du är så trött som du aldrig varit förut i hela ditt liv, du orkar inte, du minns inte vad du sagt, inte för att du ljuger, du försöker bara säga som det är, som det var. Men du är så trött och alla minnen flyter ihop. Du vill bara sova och gråta och sedan efter du gjort det länge och väl kanske orka fortsätta leva.

Så. Hur känns det nu? Bättre? Har du förstått något som du missat förut?

Det är inte bara skånepolisen som ska skämmas. Det är hela Sverige. För att vi lät Sverigedemokraterna komma in i vår riksdag och regering. För att vi låter människor prata om andra människor på ett respektlöst och kärlekslöst sätt. För att fördomar om hurdana Somliga människor är jämfört med Oss som är så förträffliga får florera. JAG skäms. För att jag inte alltid öppnar munnen och protesterar mot det som sker runtomkring mig. Till synes små oskyldiga kommentarer om att personen var otrevlig och till råga på allt talade jättedålig svenska (som om DET har med saken att göra?!) eller att Sverige faktiskt tar emot fler flyktingar än många andra Europeiska länder (jamen vissa mig den statistiska rapporten du läst då kära du) eller att ”De tar våra jobb”- eh?! Det finns människor och så finns det jobb. Hur kan du vara så säker på vems namn som står på vilket jobb? Det funkar inte så- den som är mest kompetent ska väl ha jobbet? (Även om vi ju alla vet att det långtifrån alltid är så. Tyvärr. Och det beror ju just på ovansående.)

Skäms på oss allihop så länge vi låter det fortsätta att vara så här. Det här är en kollektiv skuld. Och kom nu ihåg: vi är alla av samma sort. Människosorten. De blöder rött precis som vi. För det finns bara vi.

Annonser

2 thoughts on “Skäms svenska folk!

  1. När man är ledsen och förtvivlad över vart världen är på väg så är det så skönt att man kan googla och hitta bloggar som din. Små tecken på att de sunda värderingarna inte är helt utdöda helt enkelt. Tack för det!

    • Åh tusen tack, nu blir jag alldeles glad i hela hjärtat! 🙂 Och nej, de sunda värderingarna är INTE utdöda! Vi måste bara se till att höras och störa de som har andra osunda värderingar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s