10- i topplistan

bulle-i-ugnen-gravidtopp-658Så här 2/3 in i min graviditet märker jag att detta är en tämligen förhärdande erfarenhet. Då tänker jag inte främst på alla krämpor det medför rent fysiskt. (Även om de kan vara nog så påfrestande.) Det är det psykosociala livet jag skulle vilja lyfta fram och hur det förändras en hel del när en har en bulle i ugnen. Nämligen det psykosociala livet på jobbet. Jag som trodde jag skulle få gå runt och skina (läs må illa/ha foglossning/vara yr av trötthet/vara hormonell) ifred. Tji fick jag, trallala. Men här kommer listan, without further ado:

1. Var det planerat? Jo men visst, välkommen in i mitt sovrum och till min och min partners sexliv. Du frågar alltså om det var överlagt av oss att ha sex och låta det bli bäbis? Jag tycker att kulan på min mage är bevis nog ATT jag haft sex, kan du inte nöja dig med det, om du nu promt SKA veta intima detaljer ur mitt liv?

2. Men din mage är inte så hård va? (trycker in ett finger i mellangärdet på yours truely). Jag var för paff för att komma på något att säga men sådant som kunde funkat är:

1. Aj?

x. Aj!! Vad fan gör du, min mage och ditt finger ska inte mötas, har du ingen uppfostran alls??!

2. Men tack, jag kände mig allt lite hård i magen men tack för att du avhjälpte det lilla problemet. (Sägs med fördel sneglandes mot toaletterna.)

3. Vet du vad det är för något? Syftar naturligtvis på kön. Men eftersom jag numer nästintill svimmar av uttråkning av frågan eftersom den duggar så tätt har jag gjort några svarsalternativ för att ge mig själv lite omväxling:

1.Jag hoppas på att det är en fluffig vit kanin! Jag älskar kaniner! I kaninstuvning, mm!

x. Ett barn skulle jag tippa på.

3. Nej jag har ingen aning jag heller?! (Rullandes panikslaget med ögonen, gärna pressa fram lite svett i pannan och försöka se ut som någon ur ”Alien”.)

4. Men nu när ni ska ha barn måste ni ju ha bil!

Jaha shit, det visste inte jag. Och här sitter vi, både min man och jag, utan körkort och utan bil. Hur fixar vi det på ett par månader, någon? Oj sorry, kom på att vi INTE VILL HA någon bil! Fast det är visst fel. Tur att andra har koll.

5. Ja det här med jämställdhet är ju fint men vänta du bara tills barnet kommer … !

Jamen tack för att du har sådan stenkoll på mitt äktenskap och hur vi har det i vår relation. Men vänta lite nu, du har aldrig ens träffat min man och mig tillsammans va? Och när jag tänker efter visste jag ju knappt vad du hette före detta samtal, vad är du jobbar med nu igen? Så du borde ju ha stenkoll på hur jämställt just vi har det som par. Så tack för synpunkten, ska absolut ta det i beaktande, särskilt när det kommer från dig.

6. Jaså du är trött nu? Ha ha, välkommen till klubben, nu kommer du vara trött i åratal framöver.

Jamen tack för peppen då liksom. Här gick jag och trodde att en bäbis betydde sovmorgnar och soft föräldraledighet där jag helrenoverar hemmet på egen hand, startar ett eget företag och tränar mig till bikinikropp på 2 månader, silly me. Jag trodde också att jag kunde få ha min upplevelse ifred. Dumma mig, det borde jag ju ha lärt mig vid det här laget att så INTE är fallet. Note to self att jag ska bättra mig.

7. Åh det är ju ett sådant mirakel! Så fantastiskt underbart att vara gravid och få barn! Och åh, det första det är något alldeles speciellt (det är det första väl?), man går och undrar vem är det där inne? Ett mirakel är vad det är!

Amen halleluhjah. Överröstes av detta under en lunch på jobbet av en kvinnlig kollega från en annan avdelning som jag knappt bytt mer än några meningar med förut. Jag hade en rätt dålig dag; jag var trött, hade ont i ryggen, mådde lite småilla, hade sovit dåligt på natten och hade faktiskt ingen lust att prata ALLS om jag fått välja och i synnerhet inte om min kropp. Men det får jag ICKE, som nu nog står utom allt tvivel. Som preggers är man allas och envars egendom, jag fattar. Men att dessutom då behöva sitta och få IN MY FACE att det är ett sådant mirakel att befinna sig i det tillstånd jag är i- javisst är det det, men kan jag själv få uttrycka det när jag känner för det?

8. Åh får jag se på dig! Vad stor du har blivit! (Utropas av en kollega när jag går förbi påväg till mitt skrivbord). Jag fortsätter gå. Utan att svara. Låser in mig på toaletten och andas en stund, låter tårarna komma, andas lite till, tar mig samman och går tillbaka till mitt skrivbord. Om jag nu inte varit så känslig och hormonell och tagit illa vid mig av det faktum att hen tycker att det är helt i sin ordning att ROPA UT en kommentar om MIN KROPP inför halva arbetsplatsen, hade jag kunnat ge något av följande svar på tal:

1. Åh tack för att du lägger märke till det! Jag har jobbat stenhårt på att bli så här stor i månader nu så känns himla gött att det äntligen gett resultat! Jag vill passa på att tacka chips och läsk.

x. Tack, det är ju egentligen inte jag som är stor per se utan att det bor en människa i min mage, då kan en bli lite rundlagd. Vad är din ursäkt?

2. Käftsmäll. (Jag skulle ju aldrig slå någon, men ibland kan en KÄNNA för att slå till någon. Istället får man föreställa sig det inombords som den evolverade och civiliserade homo sapiens en är. Till skillnad från alla andra när jag är gravid. De regredierar visst till .. jag jag vet inte vilket stadie, vill inte förolämpa mina kusiner aporna.)

9. Men du visste vad det var för sort va? Vid kaffemaskinen, kollega från annan avdelning jag aldrig har något att göra med. Över axeln med kopp i hand säger jag bara: ”Nej!” Hon tittar konstigt efter mig. Men jag är stolt över att jag fan bara inte orkar vara trevlig hela tiden mot gränslösa, taktlösa människor. Jag hade också kunnat svara:

1. Nej jag vet inte vad det är för kön, men jag hoppas på en hermafrodit bara för att bidra lite till mångfalden i allmänhet och för att du i synnerhet ska tappa hakan och tystna.

x. Jo jag och min man vet vad det är för kön, men vad får dig att tro att jag skulle berätta det för DIG??

2. Kön? Jaha, är det är det där vi har mellan benen som föranleder huruvida vi växer upp till att få bli självständiga individer som får se till sina egna behov alternativt självförnekande objekt som alltid sätter i första rummet att behaga andra och dessutom ständigt måste utstå allehanda diskriminering och kränkningar? Ja det där är ger jag inte mycket för, men tack, jag har hört talas om att det finns människor som tycker sådant är viktigt att ha koll på!

10. (När jag få ett fast vik på jobbet och outar inför chefen att jag ju är gravid och inte kommer kunna stanna tiden ut:) – Nej det går ju inte förstås, du kan ju inte gärna föda barn här, hö hö! Och jag bara: Eh nej just det … (Om det inte är så att det är en företagspolicy, plikten framför allt liksom.) Och så en liten bonus färsk ifrån tidigare idag fast detta egentligen är en 10- i topplista:

11. Nämen vad gör du här, har du inte fött än?!

Eh nej, det är i maj. (Och jag bara svälj, andas ut, andas in, logga in på bloggkontot och sublimera till kultur istället.)

Ytterligare bonus:

12. MEN VAD STOR DU HAR BLIVIT!! Sagt med en volym som när en pratar med en åldrig med antaget nedsatt hörsel. Jag är tydligen inte bara stor, utan döv till råga på allt. Denna person har inte ens gratulerat mig till graviditeten och vi har knappt pratat med varandra tidigare. Jag får ur mig: Eh jaha kanske det… (Alla rappa svar undflyr mig i dessa situationer eftersom de inträffar när jag minst anar det) Hon fortsätter dock: MEN ALLTSÅ HELT PLÖTSLIGT VA?!  Eh nej det har nog skett lite i taget … ? MEN DÅ ÄR DET SNART VA??! Nja alltså det är i maj. Perplex min från gapiga tjejen: MEN DÅ ÄR DET JU RÄTT LÅNGT KVAR??!! Och tittar på mig som att jag ljuger för så j-a STOR som jag är är tydligen inte tillåtet att vara om en har 3 månader kvar till BF. Är glad att jag i alla fall inte bad henne om ursäkt för vilseledande magstorlek, utan istället tog mitt te och gick.

Men tydligen är det enligt de som vet helt normalt och förväntat med dessa omgivningens övertramp. Graviditet gör visst (vissa) människor lite knasiga och det får en helt enkelt bara tåla. En klok kollega sa: Vänta bara tills bäbisen kommit, då kommer folk lägga i sig i ännu mer. Och så är det säkert. Förmodligen kommer främlingar vilja diskutera min förlossning, hur absurt det än kan låta. Jag kan lova att jag inte kommer diskutera den med någon som inte står mig väldigt nära. Jag är bara glad att jag har en handfull superfina jobbarkompisar som stöttar mig och håller med om att somliga är rikspuckon med sina kommentarer. Utan dem skulle jag nog gråta och vara arg ständigt. Och jag vill bara tillägga att jag och min man är oerhört glada och tacksamma för barnet som är påväg, vi längtar nästan ihjäl oss. Men det är ju vårt barn, inte hela världens.

Bild lånad från: drusebuse.spreadshirt.se

Annonser

6 thoughts on “10- i topplistan

  1. Och sen föder man och listan på idiotiska saker folk säger blir läääääääääääääängre…. 🙂

    – Är du säker på att det inte är en till där inne?
    – När jag kom hem från BB fick då jag på mig mina gamla jeans.
    – Nu är det ju längesen du fick barn (sex veckor) borde du inte blivit mindre på den tiden?
    – Så! När ska du börja träna då!?
    – Hur tänker du återta din gamla kropp?
    – Ammar du inte lite väl mycket?
    – Men! Ska du amma hen igen!?!?

    Osv, osv, osv, osv, osv!

    Det är fantastiskt!!

    • Ja jag jag ju förstått det, fått rådet att lära mig bemästra konsten att skita högaktningsfullt i vad folk säger, jag får jobba på det. Men är man trött och hormonell och har en dålig dag så är det lättare sagt än gjort. Plus att det blir mitt första barn och jag är själv osäker på hur jag/vi vill göra med olika saker. Men men, just nu samlar jag på vettiga människor råd och tankar och försöker stänga öronen inför oombedda, konstiga kommentarer. Tack för din kommentar! Och bra bloggadress förresten, har du bloggat där eller har du planer på att börja? Klickade på länken och det stod att adressen var ledig?

      • Kan ha stavat fel någonstans. Bloggar som Ilskna Mamman på ilsknamamman.blogg.se.

        Precis fått min andra knodd 12 månader efter första. SÅ mkt skit man får höra! Mina två enda råd är: Följ din instinkt, den är aldrig fel och: Lyssna inte på råd 🙂

  2. Garvade så jag grät när jag läste detta…! Vilken sjukt bra blogg, vad bra du skriver! Heja heja! 🙂 Tack för att du tipsade mig. Brukar läsa bloggar under nattens amningsperioder, så här kommer jag slinka in då och då nattetid i fortsättningen! Hoppas preggokrämporna lugnat sig något, och tusen tack för ditt fina mail. Hoppas leggingsen fortsätter att vara en favvo, jag sitter faktiskt i min just nu. Funkar kalas efter preggofieringen också. 😉 KRAM!

    • Tack vad roligt att höra, jag är glad att jag lyckats vända mina vedermödor i graviditetens tecken till något andra kan skratta åt, för det hjälper mig att kunna skratta åt det också, och det stärker mig att få andra kvinnors bekräftelse på att jag inte är ensam i mina upplevelser. Och jätteroligt att du gillar bloggen, den är mitt lilla andningshål 🙂 Gillar din blogg väldigt mycket också, du bjuder så generöst på dig själv. Men jag kan inte lägga till den i min läslista, vet du vad det kan bero på? Har du satt någon spärr eller så? Låter bra att kunna ha leggingsen sedan också, är de snyggaste jag ägt så kommer knappast vilja sluta ha dem på. Ha det fint, vi ses i cyberspace! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s