2

OK att trakassera gravida?

Idag slog Storkäft till igen.  Vi kan kalla henne så för det passar så bra. Scen 1:

Jag och en kollega sitter ensamma vid ett bord i vårt lunchrum, äter och är inbegripna i ett (privat) samtal. Helt plötsligt står hon där och stirrar på mig med en fascination som bäst beskrivs såhär: manisk stirrande blick, halvöppen mun, all sitt fokus riktat mot MIG. Jag tittar undrande på henne och då tar hon till orda:

-Alltså, när kommer bäbisen?

– Ja den är beräknad 14 maj, men jag antar att den kommer när den vill … ?

-(Pustar) Ja för alltså du har ju kämpat så himla länge nu!

– Jaha OK …

(Stirrar lite till med manisk blick, halvöppen mun) Sedan vänder hon på klacken och går tillbaka till sitt bord. Hon kan ha sagt något mer där men min chock var alltför stor. Jag säger till min kollega: – Jag fattar inte vad hon menar, 9 månader är väl standardtid för de allra flesta gravida? Eller menar hon att jag är en elefant? De är ju gravida i två år.

Jag önskar SÅ att jag fått ur mig det när Storkäft stod kvar, men ni vet hur det är, hjärnan arbetar inte alltid så snabbt som en kan önska. (I synnerhet inte i nionde månaden och med ständig sömnbrist)

Scen 2, ca 15 minuter senare vid mitt skåp. (Det är där de föredrar att gå till attack tydligen, när man är minst beredd och inte ser eftersom man tittar in i sitt skåp.) Storkäft stannar återigen till, samma maniska uttryck och stirrande.

– Alltså du har ju gått så länge nu.

-Jaha. (Plockar ihop mina saker, är på väg hem och orkar inte med mer gränslöst sociopatbeteende nu. Snälla kan du bara försvinna?)

– Men du har lagt på dig en del här också va? (Pekar på sina egen midja)

– Jaså har jag det? Det är väl oundvikligt att lägga på sig där när man är gravid.

– Ja men jag menar vissa kan ju vara i åttonde månaden och liksom bara ha magen, medans du har ju liksom här också. (Återigen hänvisning till midjan)

– Jaha så kanske det är. (Jag tror jag suckar också men den här människan är helt i sitt eget universum och läser inga signaler från sina offer.)

Jag fortsätter packa ihop mina saker och jag kan inte komma på en enda sak till att säga så jag ignorerar henne istället. Det är helt enkelt blankt i mitt huvud för jag är inte tränad för den här typen av interaktion. Då går hon vidare. Mest för att hon inte hade mer att få ur sig just då, gissar jag. Hon kommer nog tillbaka, likt en boomerang eller något.

Men jag önskar så att jag sagt något eller allt av följande:

-OK vad du menar är att jag är tjock, jag fattar.

– Jag ser alltså inte ut på det sätt du skulle önska att jag gjorde i nioende (inte åttonde, bitch!) månaden. Jag ber om ursäkt att jag inte lever upp till dina förväntningar.

– Är det min tur att kommentera din kropp och ditt utseende nu?

– Jag ber om ursäkt om jag är för tjock för din smak som gravid, naturligtvis skulle jag fortsätta vara så smal som jag var innan jag blev gravid, återigen jag ber om ursäkt om min buktande mage kränker dig på något vis.

Nu funderar jag på om jag ska gå till min chef och fråga hur vi hanterar trakasserier av detta slag på min arbetsplats. Jag har fått utstå så mycket j-a kommentarer och ovälkommen beröring sedan jag gick ut med att jag väntar barn (och vi snackar flera månaders tortyr!) och idag kände jag bara att nu får det ta mig fanimej vara nog.

 

2

Huge, fat, perfect

Lady dahmer skriver om hur hon är bjuden på bröllop och våndas för att hon vet att hon kommer att vara tjockast där. I kommentatorsfältet diskuteras snart detta om smal=hälsosam kontra tjock= ohälsosam. Fast sunt förnuft naturligtvis säger att så enkelt är det inte. Sunt förnuft säger också (i alla fall MITT sunda förnuft, när det visar sig) att det inte är OK att värdera människor utifrån hur deras kroppar ser ut. Men det gör vi ju. Hela tiden. Även jag, fast jag inte vill. Och som kvinna har jag ju lärt mig att hur jag ser ut är av stor vikt och intresse för min omgivning. Och därpå följer också att jag värderar mig själv och min kropp utifrån denna mall. Fast att jag inte vill. Och jag kan absolut känna igen mig i Lady Dahmer. Att inte vilja gå på tillställningar för att en är för tjock= ful. Det är sorgligt men sant och jag tror många kvinnor känner igen sig i det.

Men någonstans så bestämde jag mig för att inte fan kan hur min kropp råkar se ut hindra mig från att ha kul! Från att träffa människor, bygga relationer, utforska världen. Det är ju absurt. Min kropp är ju det som jag transporterar mig dit jag ska, inte per definition vem jag är. Jo jag har ju tidigare skrivit om vikten att få känna sig fin, jag vet. Men jag har jobbat med och jobbar med de negativa tankarna i mitt huvud som säger att jag inte är fin av en eller annan anledning. För att mitt BMI inte råkar vara det rådande idealet, för att jag inte är så lång som man ”ska” vara eller har en mage som buktar inåt. (?!) Och det jag försöker ersätta de tankarna med är: jag ÄR fin! Som jag är. Med extrakilon och allt. Vem har sagt att skönhet måste vara likställt med smal? Jag säger inte att det är något fel på att vara smal, verkligen inte, men att begreppet skönhet borde utvidgas till att vara lite bredare än det snäva ideal vi matas med i dagens samhälle. Och framförallt: att vi kan få se ut som vi gör and get on with things already.

Jag känner flertalet vackra människor. Men de ser verkligen inte likadana ut ifråga om kroppsform och anletsdrag. För det som gör dem vackra är allt sammantaget hos dem, vad deras personlighet uttrycker och utstrålar i den kropp de råkar befinna sig i. För mig är det där som skönheten ligger. Jag känner mig vacker om jag tänker goda tankar om mig själv och min omgivning, jag känner mig vacker när jag har förmågan att njuta av livet. Jag känner mig vacker och glad när min kropp mår bra och är stark och kan göra sådant jag vill, som att springa, dansa eller sjunga. Jag försöker lägga mer vikt på hur min kropp känns, för mig, än på hur den tar sig ut för andra. And get on with things, istället för att fastna framför spegeln. Livet är för kort!

Om det där är huge så är jag väl huge då. Huge and beautiful! 🙂

hugefatperfect

bild lånad från felsofokon.hu