0

När jag fick mål i mun

Här om dagen på ett soligt Drottningtorg i Göteborg utspelade sig följande:

Melonformad kvinna i tights tillika höggravid yours truely står och svettas lite lätt i solen efter en batalj i Nordstan där livsviktiga inköp gjorts (gravidbyxor som lämnar vaderna bara samt gigantisk men sval tunika). Ska precis gå över till min plattform när jag märker att en ung man ställt sig rakt framför mig och stirrar som om jag är en ny spännande konstinstallation som dykt upp på torget lite oförhappandes så där. Vi kan kalla honom 90-talssnubben, för han ser precis ut som att han är påväg till ett raveparty i slutet av 1990- talet. Lätt utsvängda jeans och ärmlöst linne i psykadeliskt mönster där det förekommer neonfärger. Observera att han ej verkar vara född på 1990-talet utan verkar vara någonstans runt de 30, svårt att säga när en är bländad av solen och egentligen inte bryr sig.

Jag: – Vad gör du?

90-talissnubben:- Alltså det där måste ju vara en tjej! (Gestikulerar i riktning mot min mage)

Jag:- Va? (Gudgemigstyrkajagorkarintemedettmiffoidag. Mina vader är för svullna, min rygg för svettig och jag vill bara hem och äta muffins.)

90-talissnubben:- Ja alltså jag har haft fel tre gånger nu men den här gången måste jag väl ändå ha rätt! Säg nu, är det en tjej? (Ser jävligt förväntansfylld samt nöjd ut.)

Som ni alla vet VET inte vi vilket kön det är men det tänker jag fanimej inte berätta för idioten. Sedan när är du min kompis liksom?

Jag:- Och vad fan får dig att tro att jag skulle berätta det för dig??

Han: (Ler ännu bredare och självgodare (mer självgott??) och säger: – Jaså du är en SÅDAN mamma!

Jag: Men dra åt helvette!

Och stegar över till min plattform. Folk som står i närheten och hört vårt meningsutbyte stirrar nyfiket på det där svenska sättet som innebär att en låtsas som att en inte alls stirrar men definitivt gör just detta. Men de fick gärna stirra för det KÄNDES SÅ JÄKLA GÖTT! ÄNTLIGEN! HEUREKA! JAG FICK MÅL I MUN! Efter månader och åter månader av förtryck och förnedring och återhållen ilska och en hjärna som vägrar att i tid tänka ut saker för munnen att formulera fick jag ur mig ett svar på tal! Fan vad bra jag mådde alltså! Och sedan som någon slags kosmisk rättvisa blev jag på den fullsatta vagnen erbjuden sittplats det första som hände när jag gick på. För första gången under hela graviditeten. Jag kysste nästan tjejen och upplyste om att hon är den FÖRSTA. Vi fick en stund av systerskap och jag var glad resten av kvällen. ❤ ❤ ❤

 

0

Icke- frågan

silvertejptjejer(Upptäckte att jag skrivit homofiler och inte homofober i stycket om männen som inte tyckte att HBTQ var så viktigt. Ber om ursäkt och kan bara hänvisa till att jag på sista tiden drabbats av gravidsenilsyndromet. Jag VET ju skillnaden mellan homofil och homofob och skulle ALDRIG använda det förstnämnda! Bara händerna och hjärnan som felkopplat som så ofta just nu. Pinsamt!) I förra veckan var jag med på ett informationsmöte på mitt jobb, det var första gången för mig då jag nyligen fått ett fast vikariat så lite spännande var det allt. Men mest skönt att slippa ifrån skrivbordet en stund. Olika frågor som rörde verksamheten togs upp, de flesta väckte inte något större engagemang hos mig om jag ska vara ärlig. Men så kom en person från personalavdelningen och skulle prata lite. Hon inledde stort genom att säga att hon ville prata om s.k HBTQ-frågor och arbetet med att motarbeta diskriminering på arbetsplatsen, diskriminering utifrån- ja ni vet-kön, etnicitet, religiös tillhörighet och sexuell läggning. Hon sa att hon tidigare arbetat på en annan förvaltning och där hade det varit tämligen tungrott att få den äldre generationens herrar att tycka att det här med HBTQ var något att ha, de var ett gäng intoleranta homofober helt enkelt.

Uschingamej tänkte jag. Men så berättade hon vilken ljusårsskillnad det varit att börja att arbeta i vår verksamhet, hon hade då aldrig upplevt något som ens kunde liknas vid diskriminering här på vår arbetsplats. (Nej och som vit högutbilad medelålders medelklass kvinna är ju detta verkligen anmärkningsvärt? ) Ja, hon skulle till och med vilja gå så långt som till att våga påstå att på vår arbetsplats är detta så gott som en ickefråga. ”Men rätta mig gärna om jag har fel alltså.” Eh jo, för detta ges det ju gott om utrymme till om en just fått höra att all form av diskriminering är en icke- fråga?

Jag kan hålla med om att det överlag finns ett gott kamratskap och råder god stämning på min arbetsplats. Och nej, det sägs inte bögjävel och inte slentrianhailas  det så där till vardags heller. Och inte nyper männen kvinnorna i rumpan när de går förbi för att liva upp stämningen lite. Vad jag har märkt. Så rätt trevligt på jobbet är det ju när man slipper sådant.

Men det är ju inte samma sak som att diskriminerande attityder och beteenden inte finns på mitt jobb. De flesta vet ju att man inte får nypa rumpa eller säga blatte eller neger på jobbet. Men det kan ju finnas annat. Som att ha en negativ inställning till kunder med utländsk bakgrund eller klucka fram ”roliga” små skämt om hur kvinnor respektive män är. Kollegor till mig har sagt saker som inte är särskilt trevliga om ”utlänningar”, och även om det inte handlar om specifika personer på mitt jobb, utan om ”utlänningar” generellt är det ju fortfarande fråga om den psykosociala arbetsmiljön och något som varken är OK eller som kan kännas så roligt för den som råkar vara av ”avvikande” etnicitet. Jag mår dåligt av att sitta och lyssna på sådan skit och då är jag ändå är en vit högutbildad kvinna av blandad klass, kan man väl säga. Mänskliga rättigheter är inte valbart på jobbet, mina vänner så sluta bete er som att ni tror det.

Min poäng är att även om min arbetsplats är helt OK att jobba på så är den inte perfekt. Och jag tycker att det finns en fara i att säga att något är en icke- fråga, och en fara i att liksom vilja upprätthålla någon slags trevlig stämning- till varje pris. För kvinnan som sa detta log mycket när hon pratade och jag liksom kände i hela kroppen hur hon ville att vi alla skulle mysa lite över detta ”faktum” som hon lade fram. Det kändes äckligt faktiskt, förljuget. Som om en osynlig munkavel plötsligt lagts över min mun och att om jag protesterat skulle jag ha blivit bemött med protester, inte minst som en stämningsdödare. En party pooper vill ju ingen ha med på festen liksom.

Samma typ av företeelse och samma fara finns i att Sverige som nation länge slagit sig för bröstet och hävdat hur fredsälskande, jämlika och jämställda vi är och hur vi bejakar allas lika värde och rätt att behandlad lika och ha ett gott liv. Samtidigt som vi säljer vapen till andra länder med en lite mer liberal syn på detta med krig, röstar in SD i riksdagen samt friar gruppvåldtagna unga flickors förövare eftersom hon inte ”sa nej tillräckligt tydligt.” Ja jag är ledsen om jag sabbar den mysiga stämningen nu men någon måste ju göra det. Don´t kill de messenger, please.

Jag tänker också på George Orwell och hans ”newspeak” som återfinns i framtidsdystopin ”1984”, hur man via språket kontrollerar människors perception av hur saker och ting verkligen ligger till. Om jag säger att detta som vi inte vill ska finnas inte heller gör det, hur ska du då känna att du har utrymme till dina egna erfarenheter som motstrider detta? Tar jag ifrån dig orden för att beskriva din verklighet, då borde den rimligtvis också förändras.  tiger

Jag säger inte att kvinnan från personal gick in för att med ont uppsåt tala om för oss alla att vi inte får ha synpunkter på vår psykosociala arbetsmiljö, att vi inte får säga ifrån när/om vi blir utsatta för diskriminerande beteenden. MEN- samtidigt så är det nog mycket sällan så att någon direkt säger: Du får inte prata om det jag inte vill kännas vid. Det hon gjorde däremot vara att tala om för oss vad trevligt och mysigt vi har det – ALLTID och att de här jobbiga sakerna som rasism, sexism etc faktiskt inte förekommer hos oss och att vi ska vara glada för det, tacksamma. Och det är ju indirekt att säga: håll tyst om det som är obehagligt för det finns inte.

Nu när jag lättat på min munkavel kan jag andas lite bättre. Men jag skäms för att jag teg då, för genom att ingenting säga blev jag just då delaktig i att upprätthålla förljugenheten.

Bilder lånade från: kooperativbemanning.no respekive bulldozer.se

0

Sexuella trakasserier på jobbet

Det är fredag, och vad passar bättre då än lite sexuella trakassier på jobbet för att liva upp stämningen. Flirta in sig hos damerna och muntra upp dem ordentligt när de har ett sådant monotont arbete. Jojo. Fredagstämningen flödade över idag på min arbetsplats.

På min arbetsplats håller de på och renovera. Det betyder att det springer ”bygg”killar i korridorerna och i lokalerna där vi sitter. Idag när jag och två av mina kvinnliga kollegor skulle gå ut i vårt lunchrum kom en tämligen uppspelt byggsnubbe och sa ”Tjena brudar, välkomna till festen, till vänster har vi dans, till höger är det sprit.” Och vi bara: ”???!!! ”, tittade på honom med avsmak och liksom skrattade så där klentroget som man gör när man är helt chockad av någons tilltag. Ett sådant där skratt som man liksom bara säger orden ”ha ha ha”. Ett avståndstagande ”ha ha ha”. Ja ni fattar.

Och varje gång jag gick ut i korridoren för att göra något eller hämta något detta stirrande. Jag vet inte vad som förvånar mig mest: att den här killen är på VÅR arbetsplats men redan beter sig  som att han äger stället. Eller den höga grad av självgodhet och nonchalans han besitter. Eller att han verkar bli lika exalterad av kvinnlig fägring som en sjöman som varit till sjöss ett halvår. Minst.

Han verkade överhuvudtaget så jäkla nöjd med sig själv och verkade tro att han bidrog till en trevlig stämning. Jag tycker mest det är skrattretande och tröttsamt. Fortsätter de här kommentarerna och blickarna däremot- då tänker jag göra något åt saken. Jag orkar INTE bli sexuellt trakasserad på jobbet. Mitt jobb är tålamodsprövande nog som det är. OCH det är alldeles för varmt. Smockan hänger i luften. Trevlig helg!

Bild lånad från gp.se.

byggarbetare

Byggsnubbarna på bilden har ingenting med texten att göra.

0

Småländsk strandspaning

Girl_with_red_flowered_bikiniJag är lite smått inskränkt på semestern när det kommer till att ha koll på vad som händer i världen rent genusmässigt. Så ni får hålla till godo med små vardagsbetraktelser ur min omedelbara verklighet. Som igår till exempel. Jag besökte playan här på orten igår och badade och ”solade” (med min hy blir det ju såklart iklädd hatt, solglasögon och långärmat, samt spf 30). Vattnet var ”uppfriskande” (läs fick ont i revbenen så kallt var det. Och mina revben ligger rätt djupt inbäddade. Så ni kan ju tänka er graden av uppfriskning).Men det var ändå gött (som vi säger i Göteborg) att bara ligga på en filt och slappamed mina favoritsysterbarn, min storasyrra och min karl. Äta glass, småprata och läsa bok. Det som dock var varken skönt eller särskilt uppfriskande var vissa mäns stirrande.

Alltså jag vet att jag tagit upp detta förut och somliga kanske börjar tänka ”Tror hon verkligen att hon är guds gåva till männen eller jordens åttonde underverk eller något??!” Det tror jag då rakt inte. Jag är ju en rätt vanlig kvinna i en rätt vanlig ålder med en rätt vanlig uppsättning bröst, rumpa, lår etc. Ändå detta stirrande. Och jag menar specifikt män med frugan bredvid sig på strandmadrassen som ändå helt öppet stirrar när jag går förbi. Gärna med några småbarn lekande i vattenbrynet.

WTF liksom? Stirra på kvinnan bredvid dig istället som du kanske rengav svurit inför gud alternativt staten att älska och som fött dina barn. Stirra lystet på hennes behag och ge henne gärna en opassande sexig komplimang. Det kanske hon skulle bli glad av. Definitivt gladare av det än av att du stirrar på mig och alla andra kvinnor i närheten. Skärpning äcklon! (Annars kanske jag tappar min glass i ditt knä …  Oops liksom, man är ju lite sådär fumlig bikinibrud änna … )*

* Men tror nu inte för allt i världen att Småland är värsta evil residence of patriarchy. Småland är Astrid Lindgren, förtrollande grönska och spontant blåbärsmellanmål mitt under joggingturen. Grillaftnar och Midsomer murders och mys med min stora, bullriga klan. (Aka La familia) Rabarberpaj och sommarkantareller och häng på gräsmattan med bokläsning och småprat. Men som ni vet lurar ondskan även runt vitmålande knutar, he he. Girl_with_red_flowered_bikiniBild lånad från wikipedia

0

Genusvykort från Barcelona

Jag är nyligen hemkommen från en knapp vecka i Barcelona. Det var mitt första besök där, så gissa om jag blev lite överväldigad. Men också förtjust i denna kontrasternas stad. Men även om jag hade semester så åker ju inte genusglasögonen av, och jag erfor och bevittnade lite saker som gjorde mig beklämd/chockad/irriterad/förvånad/road:

1. En kväll när vi var på väg tillbaka till hotellet märkte vi plötsligt hur en person framför oss blev häcklad av vad som förefall vara främmande män. De skrek saker som vi inte förstod åt personen, men det var tydligt att det inte var trevligheter. Personen bar klänning och högklackat och jag tänkte att: ”Fan vad otrevligt att ofreda kvinnor på det där sättet på öppen gata.” (Lika illa på stängd gata så klart, men ni förstår vad jag menar- respektlöst!) Efter en liten stund händer samma sak igen. Personen vänder lite på sig så att jag ser dennas profil. Då ser jag att det är en man. Och då förstår jag ju. Min kille säger på engelska att ”Du har i alla fall vårt stöd” men personen i fråga skyndar sig förståeligt därifrån. Nu kan jag inte uttala mig om personen i fråga vara en CIS-  person, och/eller homosexuell bara gillade att klä ut sig eller vad det nu var, men homosexualitet är lagligt i Spanien sedan 2005, och jag utgår ifrån att lagen även innefattar andra sexuella läggningar och sexualiteter som inte är hetero.

2. En annan händelse var i en toalettkö i Park Guell (naturligtvis, toalettköer är min nya specialitet!) Kön till damernas är kilometerlång. Till herrarnas är det ingen kö. Jag frågar min man när han kommer ut därifrån om det är pissoarer där inne, för jag vill ju liksom inte störa någon man eller bli utsatt för ofrivillig syn av främmande mans snopp. Han säger att jo, men det är ingen där just nu. Så jag skyndar mig in, gör det jag ska och går ut igen. På vägen ut står en man med ryggen mot mig vid pissoaren. När jag hastar förbi ger han mig en förvånad blick.

Däremot flertalet av kvinnorna i den långa kön blänger järnet på mig när jag går förbi. Jag önskar att jag kunde nog med spanska för att säga: ”Alltså bläng inte på mig, det är ju ni som är suckers som hellre står i kö och får ont i blåsan än att kissa på en gång! ”Jag misstänker att jag faktiskt undermedvetet för en liten kamp mot detta med separata toaletter, eller helt enkelt mot allmän dumhet, som till exempel att köa länge när man kan slippa att köa alls. Jag tycker flertalet frågor som finns i genusfältet egentligen handlar om saker och ting som är dumheter av tradition och vana, och sådant har jag aldrig haft något tålamod med. Livet blir så mycket enklare när man hoppar över sådant.

3. Sedan var vi på en fantastisk sushirestaurang (sushi to die for och inte särskilt dyrt heller) där jag tog fram kortet för att betala. En av kvinnorna vid bordet intill stirrade på mig som att jag tagit upp något VERKLIGT chockerande ur plånboken som jag vet inte en dildo eller en giftorm. Skumt. Det är ju bara ett VISAkort. Väldigt praktiskt när man ska betala för sig.

4. I flera av gränderna och på de små torgen nära vårt hotell skedde prostitutionen helt öppet. I Spanien är det tydligen lagligt att prostituera sig så länge ingen annan än en själv tjänar på det. Sedan om det efterlevs, det vet jag inte, men jag hoppas ju att det ska göra att man är hård mot de som ägnar sig åt trafficking och liknande. Oavsett blir jag alltid så ledsen när jag ser kvinnor som säljer sina kroppar för pengar, för mig är det på något sätt den värsta manifestationen av vad marknadsekonomi eller för den delen valutaekonomi överhuvudtaget gör mot människor. En kväll såg jag en kvinna iklädd minimal glitterklänning och klackar som jag inte kunnat gå i om så mitt liv hängde på det. Rätt vad det är ropar en liten kille: ”Mama!” efter henne, varpå hon vänder sig om och ler. Kanske hade hon bara en något extrem klädstil, men sättet hon rörde sig på fram och tillbaka över torget indikerade ju tyvärr något annat.

5. Ja och så såg vi en utställning på Barcelonas Moderna museum med en kvinnlig konstnär som heter Eulalia Grau som med hjälp av collage/popkonst- stil förmedlar tydlig kritik mot patriarkatet. De grep verkligen tag i mig. Den här till exempel: eulalia-grau

Bild lånad från: terradeningu.com

Annars var det jätteroligt i Barca och lite likt Göteborg men ändå inte. Rekommenderar verkligen att du åker dit om du inte varit där. Cykelvänligt också, även om det inte direkt finns cykelvägar som det gör här hemma. Man får se sig för och ta lite plats så går det fint. Hoppas ni har en skön sommar!

 

2

Männen de har ju lumpen!

Orkar inte blogga. PMS. Och det är tamigfan ingen lek. Ytterligare en sak som är jävligt orättvis med att vara kvinna. Jag menar- vad har männen som rimligen går att jämföra?

När jag växte upp fick man höra ibland att ”Ja det är synd om kvinnor, de får mens och det gör ont att föda barn- men männen de har ju lumpen!” Och jag bara- vad fan?! Såvida lumpen inte innebär blodbad och smärtor och ett humör svart som satan med en motsvarighet till en vuxen kvinnas sammanlagda menstruationer inklusive PMS, dvs i stort sett halva månaden varje år fram till klimateriet- under en sisådär 30 år give or take, så vill jag inte höra. No save it for the whimps.

* Jag tycker om att svära i det här skedet.

0

Funderingar i en toalettkö

toa_upptagetInspiration till genusanalys finnes i de mest oväntade situationer. Som nyss när jag var på stan och behövde gå på toaletten. Centrums mig veterligen enda gratistoalett ligger i Arkaden, så dit styrde jag kosan. När jag rundade hörnet till toaletterna ser jag en ringlande kö av tjejer och kvinnor, i alla fall 7-8 stycken. (Så ganska ringlande i alla fall) Utanför dörren in till damtoaletten. Och jag vet att det finns fyra toaletter där inne. Och dörren öppnas typ aldrig med någon som kommer ut. Jag är rätt nödig och blänger surt framför mig och jag är på vippen att muttra: ”Vad f-n GÖR de där inne?”

Fast hejdade mig för jag vet ju svaret. Och inte är det kissa som tar sådan evig tid. Det är det kvinnliga könets förbannelse, att vi bara ska/måste lägga ned så mycket tid på vårt yttre, och dessutom låta andra (nödiga!) kvinnor vänta. Inte konstigt att den där myten om att kvinnor inte hjälper varandra finns- för ibland stämmer den ju! (Även om av merparten skulden ligger hos patriarkatet som dikterar att vi ska göra oss behagfulla för alla andra och allra mest mannen.)

Efter en stund kommer en man som glatt gör påståendet: ”Oj vilken kö! Men inte in dit väl?” och pekar på dörren med ett ”H” för herrar på. ”Nej” svarar någon i kön. Jag står längst bak. Jag överväger att dra någon vit lögn om urinvägsinfektion eller dylikt för att få gå före, men släpper det med. Vi sitter ju alla i samma båt här får jag påminna mig. Inte tappa humöret, inte vara ego heller. Räknar tyst till tio.

Så blir en toalett ledig inne på herrarnas och en kvinna slinker in där med ett ”Äntligen!” De som står bakom henne ser smått chockade ut. Själv känner jag mig som en idiot som inte köar på båda. Det är ju hur löjligt som helst den här uppdelningen. Och för att ytterligare understryka det orimliga och onödiga i det hela så finns dessutom en dörr där det står ”U”. En kvinna undrar ”Vad betyder det?” (Och jag ba facepalm inom mig. Inte så snällt kanske men förmildrande omständigheter är att min blåsa höll på att sprängas). Någon annan med mer människokärlek och tålamod svarar henne ”Urinoar.”  (Skälet till att jag drar mig för att gå på herrtoaletten är för att jag för några år sedan under Göteborgskalaset nästan hamnade i slagsmål med en kille som var YTTERST provocerad av att jag och min ena syster köade till herrtoaletten. Han ville veta mitt ärende där inne, om jag skulle ”bajsa” etcetera. Jag antar att han ville veta hur länge han skulle behöva vänta på mig, för annars är det ju en direkt ofin fråga som man definitivt inte ställer till en dam.)

Till slut blir det ledigt och jag får gå. Men åh vad irriterad jag blir på sådant här! Förnedrande är vad det är! Så jag vill uppmana alla som designar offentliga toaletter att 1. gör dem till unisextoaletter i sann jämställdhets- och svensk anda eller om det av någon outgrundlig anledning inte går 2. snälla placera inte speglar och tvättställ inne i båsen utan utanför. Ställen som har det så minimerar väntetiden utanför toaletten med hästlängder. (Till exempel trevliga restaurangen Bee här i stan. Och det känns ju trist att anta men det är förmodligen för att det är ett ställe med hbtq- inriktning.) Nu blev jag trött- igen!

 

Bild lånad från fotoakuten.se